सञ्जय उवाच इत्यर्जुनं वासुदेवस्तथोक्त्वा स्वकं रूपं दर्शयामास भूयः। आश्वासयामास च भीतमेनं भूत्वा पुनः सौम्यवपुर्महात्मा।।
sañjaya uvāca ity arjunaṁ vāsudevas tathoktvā svakaṁ rūpaṁ darśayām āsa bhūyaḥ āśvāsayām āsa ca bhītam enaṁ bhūtvā punaḥ saumya-vapur mahātmā
Word by Word
sañjayaḥ uvāca (Sañjaya said) iti (thus) arjunam (to Arjuna) vāsudevaḥ (Kṛṣṇa) tathā (so) uktvā (speaking) svakam (His own) rūpam (form) darśayām āsa (showed) bhūyaḥ (again) āśvāsayām āsa (comforted) ca (and) bhītam (the fearful) enam (this one) bhūtvā (becoming) punaḥ (again) saumya-vapuḥ (graceful body) mahā-ātmā (the great soul).
Translation
Sañjaya said to Dhṛtarāṣṭra: The Supreme Personality of Godhead, Kṛṣṇa, having spoken thus to Arjuna, showed His real four-armed form and at last showed His two-armed form, thus encouraging the fearful Arjuna.